21/9 -10.

Alla dessa väggar var aldrig riktigt där

Inte heller i tak eller golv.

Jag ser vindar väva träden.
Dessa väggar du hittar, de är dina och mina.

Definieras inte av dem, 
Jag är i tider som ligger bakom mina ögonlock.

Solnedgången..
Fortfarande stigande tystnad.

Kasta en sten så hårt du kan
Föds på nytt i varje utmaning 

Alla möjligheter, i varje ny morgon.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0